Artificiella uppfinnare – en realitet eller science fiction?

25 oktober, 2021

Det råder numer ingen som helst tvekan att ett datorsystem genom artificiell intelligens (AI) kan lösa komplexa beräkningsproblem inom vitt skilda teknikområden. AI-baserade system återfinns i allt från schackspelande robotar, till identifiering av cancertumörer, till styrning av självkörande bilar, och till mycket mer. Frågan om huruvida ett AI-system inte bara kan anses vara en uppfinning – utan även en uppfinnare – gäckar dock patentmyndigheter runtom i världen. Är det överhuvudtaget realistiskt för en icke-människa att ha förmågan att uppfinna, och vad är i så fall konsekvenserna?

Frågan om artificiella uppfinnares vara eller icke vara väcktes till liv ordentligt år 2018 då Dr. Stephen Thaler ansökte om ett patent i Europa för sin uppfinning i form av en matbehållare utformad på ett sådant sätt att dess ytstruktur kunde möjliggöra en hopkoppling och effektiv stapling och hantering av andra behållare. Lösningen i patentansökan ansågs ny och inneha uppfinningshöjd men det kontroversiella låg i uppfinnaren bakom patentansökan.

Enligt europeisk patentlag är det ett formellt krav att en uppfinnare skall anges i en patentansökan. Om kravet inte efterföljs leder det till avslag av patentansökan. 

Dr. Thaler menade att uppfinnaren bakom matbehållaren inte var han själv utan snarare AI-systemet DABUS (”Device for the Autonomous Bootstrapping of Unified Sentience”) som han (med sitt team) hade utvecklat. Därför var det ju alldeles självklart att ange DABUS som uppfinnare, eller? Det skulle visa sig inte riktigt vara så enkelt genomförbart som Dr. Thaler hade hoppats på. För att göra en lång historia kort tog den europeiska besvärsinstansen beslutet att avslå Dr. Thalers patentansökan, bland annat på grunden att en uppfinnare måste vara en människa. Detta gällde oberoende av huruvida matbehållaren i sig bedömdes vara ny och inneha uppfinningshöjd, det vill säga vara patenterbar.

Dr. Thaler gav sig sedermera inte, utan hade för avsikt att testa uppfinnarrätten för DABUS i andra jurisdiktioner än den europeiska. Idag, dryga tre år senare, har fallet testats i domstol i Storbritannien och USA med samma utfall som i Europa. Däremot, anmärkningsvärt nog, kom både den australiska federala domstolen och det sydafrikanska patentverket till beslutet att erkänna DABUS som uppfinnare för matbehållaren.

Människan som möjliggörare

Om vi bortser från vad som sker i domstolar och vilka beslut som tas där, är frågan om artificiella uppfinnare högaktuell i flera övriga avseenden. 

För det första kan man fråga sig om det ens är möjligt för ett AI-system att producera något som kan bedömas vara patenterbart. Enligt Dr. Thaler är svaret solklart, då han menar att DABUS på egen hand identifierade ett problem och tog fram en lösning på problemet som dessutom var ny och inte uppenbar i ljuset av dåvarande känd teknik. Om så vore fallet är författaren beredd att hålla med. För vem hade höjt på ögonbrynen om en människa hade uppfunnit en matbehållare utformad på ett sådant sätt att dess ytstruktur kunde möjliggöra en hopkoppling och effektiv stapling och hantering av andra behållare som är utformade på liknande sätt? 

Det är dock inte fullt så enkelt. I sammanhanget är det allmänt känt att dålig data och dåligt implementerade algoritmer genererar dåliga resultat. Därför förefaller det osannolikt att ett AI-system skulle kunna, på ett tillfredställande sätt, uppfinna utan att få tillräckligt med kvalitativ data att basera sina val på, eller för den delen instruktioner för hur uppfinnandet ska gå till i form av skräddarsydda algoritmer. AI-systemet är i synnerhet även beroende av optimerad hårdvara för att skapa ”medvetna” val. Med detta sagt kan man argumentera för att AI-systemet inte på helt egen hand skulle kunna uppfinna utan att vara särskilt framtagen, och allt vad det innebär, av just en människa. Mothållet skulle kunna vara att man inte anses vara en konstnär bara för att man tillhandahåller duken och färgerna, särskilt i ett fall där ett AI-system både identifierar problemet och lösningen. 

I jämförelse med andra immaterialrättsliga skydd, så som upphovsrätts- och designskydd, finns det i vissa jurisdiktioner explicita bestämmelser att författaren (personen) som ligger bakom det datorgenererade verket bedöms vara personen som möjliggjorde skapelsen därav. Vi har exempelvis både AI-komponerad musik och konst. Några sådana explicita bestämmelser finns inte lagstadgade när det kommer till patenträttigheter.

Relationen människa-maskin i framtiden

Ponera istället att det vore, enligt samstämmig internationell patentlag, görbart att ge AI-system rätten att vara uppfinnare. Även om olika länder bevisligen kommer till olika beslut behöver AI-systemet, åtminstone enligt europeisk patentlag som den är skriven idag, kategoriseras under juridisk person för att kunna vara uppfinnare. Vad för eventuella konsekvenser hade man kunnat se av detta?

Denna spekulativa frågeställning berör framtida människa-maskin relationer, och är bara av den anledningen komplex och mångfacetterad. Om man ska vara cynisk är det egentligen en ganska absurd frågeställning att tänka sig att en brödrost eller en mikrovågsugn ska kunna anses vara en juridisk person. Alldeles oavsett ens åsikt är frågeställningen likväl relevant, eftersom faktumet kvarstår att maskiner blir smartare och smartare allteftersom tiden går. Det öppnar upp för en hel del omfattande etiska problem inklusive integritet (är jag övervakad i mitt hem?), jämställdhet (hur ska mitt AI-system behandlas eller vad händer om ett AI-system uttrycker främlingsfientliga åsikter?) och ansvar (vem ska hållas ansvarig om ett AI-system skapar ett massförstörelsevapen?).

Även om AI-system idag ses mer som människotillverkade verktyg som saknar förmågan att helt autonomt kunna utföra medvetna val, är det värt att poängtera att allmänheten först kunde se en verklig nytta av AI-system i linje med de senaste decenniernas fortlöpande exponentiella ökning av tillgänglig data. Teknologiska framsteg inom AI-området sker i rasande fart och det kommer finnas flera skäl att återvända till denna frågeställning framöver.

Skrivet av: Emil Tostrup